Det fanns en tid när ideologin var vårt rättesnöre, vi var en organisation som alltid framhävde vikten av frihet jämlikhet och broderskap. Man hade en aktiv medlemskår som ställde upp på våra möten, en medlemskår som ställde upp för varandra, man hjälpte en kompis i nöd, signalen var alltid stark. Det kanske i en del öron låter som föråldrat gammalt tankesätt, men faktum är att vi i dag har blivit för bekväma, jag hör en del av våra företrädare säga att man har ett arbete, då måste jag säga vad då arbete! Vi har väl blivit valda att representera medlemmarna i alla fall tycker jag det för det är något som jag brinner för. Nu låter det som om allt skulle vara dåligt, men det finns otroligt många duktiga och kompetenta företrädare i vår organisation som lägger otroligt mycket energi för att få organisationen att leva vidare.
Känner mig otroligt stolt över vad vi i vår klubb uträttar, en bra fingervisning är väl att vi har en skaplig organisationsgrad på 94%, finns fortfarande saker att uträtta för vi får aldrig vara nöjda för då är vi illa ute, kampen måste alltid vara kokande.
Men något måste ändå vara fel när rapporten kom att den totala organisationstillhörigheten alla förbund inkluderade var 65%.Då blir i alla fall jag livrädd. Vi måste bli mera proaktiva, vi kan inte bara ha värvningskampanjer även om det givetvis är ett måste, vi måste ställa oss frågan varför man väljer att lämna förbunden. Fortsätter detta så kommer framtiden inte vara rolig, när det samtidigt blåser blåbruna vindar.
Nej kamrater förena eder, för vi måste få bort det egoistiska tänket och få solidariteten i förarsätet.
Mvh klubbordförande Mikael ”Sippa” Johansson.