Kim Petersson, IF Metall Västbo-Östbo, har gjort resan från SD till S. Nu ska han första maj-tala i Oskarshamn.

Han växte upp i en tid när högerpopulistiska Ny Demokrati skördade framgångar. Tidsandan gav Kim Petersson rätt när han delade upp människor som mer eller mindre värda, beroende på om de var ”svenska” eller hade bakgrund från något annat land. Sedan började han sympatisera med Sverigedemokraterna.
– Det var så lätt att göra det. Man behövde inte ta ansvar, det var bara att gnälla och skylla ifrån sig, säger Kim Petersson.

Hemma hade han fått höra att ”den där flyktingfamiljen från Kosovo, de barnen skulle han undvika att leka med”. När han sedan betedde sig otrevligt mot de barnen fick han beröm från sin kompis pappa.
– Jag var nio år och förstod inte bättre. Det jag fick lära mig var att man inte kan lita på främlingar, särskilt inte om de kommer från andra länder. I dag har jag omvänt mina föräldrar till de socialdemokrater de en gång var.

Själv kom han till insikt tack vare en före detta flickvän. Hon fick honom att inse värdet av källkritik. När han började kolla upp saker insåg han att han tidigare inte sökt efter fakta, utan efter bekräftelse hos andra, som delade hans värderingar.
– Engagemanget i SD handlade om att röra om i grytan. Jag förespråkade deras politik i protest mot de samhällsproblem jag tyckte mig se. När jag ser tillbaka inser jag att det egentligen inte var någon kris i Sverige då, men min bild var att allt var invandrarnas fel.

När han 2010 blev arbetsplatsombud var det för att han hade åsikter om vad som behövde göras på arbetsplatsen. Några år senare träffade han Besim Matoshi, avdelningsordförande i Västbo-Östbo, som undrade varför det inte fanns någon klubb på företaget, trots att de var över 200 anställda. Det blev en utbildning i verktygslådan med 70 deltagare, och när klubben bildades blev Kim Petersson vald till ordförande. Nyligen valdes han också in i avdelningsstyrelsen.

I sitt första maj-tal tänker Kim Petersson berätta om sin egen resa, hur engagemanget i IF Metall fick honom att upptäcka arbetarrörelsens betydelse. – Jag tänker prata om samhället i dag. Eftersom jag är väldigt ideologiskt lagd kommer jag att prata om vad vi måste göra för att förändra. Ska vi verkligen slänga bort över 100 års kamp när människor har kämpat för att vi ska få de rättigheter vi har i dag? I dag är vi så bekväma av oss, vi begär att de förtroendevalda ska ta ansvar men ser inte att vi kanske måste ta ansvar själva.

(Texten är hämtad från www.ifmetall.se)

För varje år som går förefaller det som om övertiden ökar. Detta är djupt beklagligt och personligen är jag hysteriskt trött på att företaget inte tar hänsyn till arbetstagarnas behov av rekreation och återhämtning.
 

Jag anser även att det kroniska påpekandet av antalet avvikelser visar att företaget har fel inställning till oss arbetstagare. Till företaget vill jag komma med följande påpekande: vi arbetstagare kan enbart producera efter de förutsättningar som vi får. Får vi inte tid, möjlighet till fullgod vila och rekreation, samt andra förutsättningar kan vi aldrig producera i takt med kvalité.
 

Angående inställning är det viktigt att poängtera att vi arbetstagare behöver förändra oss också. Att resonera som så att ”det här klarar vi” när övertiden står som spön i backen duger inte. Istället bör vi ha ett mera verklighetsförankrat förhållningssätt. Det är uppenbart att nuvarande beläggning, arbetsförutsättningar och övertid inte fungerar. Var gång vi intalar oss själva att det är så, gör vi oss själva en otjänst. Det är våra arbetskamrater som går in i väggen och så vidare.
 

Min uppmaning är att vi istället kontinuerligt skriver tillbud var gång vi varslas om övertid som hotar vår hälsa och möjlighet till fullgod vila. Dessutom måste vi säga ifrån och markera mot övertiden. Företaget, i egenskap som arbetsgivare, har ett arbetsmiljöansvar. När produktionsledaren varslar om övertid ska han eller hon få veta att vi far illa av detta och att det i sin tur hotar kvalitén i produktionen.
 

Det är dags att vi arbetstagare sätter ner foten angående övertiden och därmed tvingar företaget att på allvar börja arbeta med sina problem.

/Michael Erlandsson, Line 6

Bara timmar innan de första avtalen löpte ut vid månadsskiftet blev IF Metall efter hårda förhandlingar överens med arbetsgivarna om ett nytt ettårsavtal. – Det är ett bra avtal på 2,2 procent som ger medlemmarna reallöneökningar och avsätt­ningar till deltidspension, säger Anders Ferbe, IF Metalls förbundsordförande.

De nya kollektivavtalen , som gäller fram till den 31 mars 2017, innehåller inte några av de försäm­ringar som arbetsgivarna krävde. Deras hårda krav på försämringar lyckades facken avvärja, tack vare medlemmarnas engagemang.

– Det främsta skälet till att vi kunnat teckna så här bra avtal är det fantastiska lokala engage­manget i avtalsrörelsen från medlemmar och för­troendevalda. Dessa röster är ovärderliga i för­handlingslokalerna för att sätta tryck på motpar­ten, säger Anders Ferbe. Förutom avtalsvärdet på 2,2 procent och utökad deltidspension innehåller avtalen även andra för­bättringar.

– Det är glädjande att vi även lyckades få till bra förutsättningar för våra medlemmar när det gäl­ler arbetsmiljö- och jämställdhetsarbetet, säger Anders Ferbe.

– De här avtalen har mycket goda förutsättningar att normera. Jag utgår från att många parter på den svenska arbetsmarknaden nu kan teckna kollektivavtal med det här avtalet som norm för löneökningarna, säger Anders Ferbe.

Ett avtalsvärde på 2,2 procent, inklusive en utbyggd deltidspension. Dessutom överenskommelser om ökat fokus på jämställdhet och arbetsmiljö.

(Texten är hämtad från www.ifmetall.se)

De opartiska ordförandenas slutliga hemställan, som parterna tackat ja till innehåller följande:

• Avtalsperioden omfattar tiden 1 april 2016 t.o.m den 31 mars 2017.
• Löneavtalsvärdet (löneökningarna) skall vara 2,0 %. (Gäller från 1 April 2016.)
• Avsättningen till deltidspension höjs med 0,2 % från 1 April 2016.
• Tiden man har på sig för att begära central förhandling i frågor som rör 11 § eller 12 § i MBL minskar från två veckor till en vecka.
• Det skrivs in i avtalet att en person som sagt upp sig, eller blivit uppsagd, har rätt att få ett arbetsgivarintyg i skälig tid, samt ett tjänstgöringsbetyg inom en vecka från det att man begärt det, som beskriver den tid man varit anställd, de arbetsuppgifter man haft och (om man begär det) vitsord beträffande hur man utfört arbetet.
• Partsgemensamma arbetsgrupper skapas inom områdena arbetsmiljö, likabehandling i arbetslivet och översyn av semesterregler.

Det nya avtalet som parterna har tackat ja till är än så länge preliminärt. Den 13 april tar IF Metalls avtalsråd ställning till uppgörelsen och beslutar då att antingen rekommendera förbundsstyrelsen att godkänna eller att förkasta den. Därefter tas beslut i förbundsstyrelsen.

Efter det väntar lokala förhandlingar som för Scanias del sker på koncernnivå. Koncernfacket har redan börjat se över vilka skäliga krav vi kan ställa i de lokala förhandlingarna.

Hej på er alla medlemmar, hoppas ni har det bra ute på era arbetsplatser, annars hör ni av er. Nu har vi ett centralt avtal i hamn, en nivå som landade på 2,2%, 2,0% i nivåhöjning och 0,20% in i delpensionen. Av vårat utgångsbud på 2,8% fick vi alltså ut 2,2% det får man säga vara en skaplig överenskommelse. Vi fick också igenom andra delar av våra lagda krav, det som nu händer är att vi inom scaniafacken ska förhandla med våran arbetsgivare och vi får hoppas att vi kan få upp nivån ytterligare. Vi kommer att förse er med mera information när vi får överenskommelsen i sin helhet, vi kommer också att informera efterhand om våran lokala förhandling. Sköt nu om er och på återseende, men framförallt hör alltid av er till den fackliga organisationen om ni har frågor eller funderingar, alla frågor är viktiga.

Mvh Mikael ”Sippa” Johansson

På torsdagkvällen sade både facken inom industrin och motparten ja till ett ettårigt avtal med ett avtalsvärde på 2,2% till löneökning och avsättning till delpension.

Ingen av de försämringar som arbetsgivarna ville ha finns med i detta avtal. Däremot har man kommit överens om förbättringar inom arbetsmiljö och jämställdhet.

Verkstadsklubben kommer fortlöpande informera om detaljerna i avtalet, allt eftersom vi får de till oss.

Nu väntar även lokala förhandlingar, vilka på Scania förs på koncernnivå.

Dagens kontaktombudsmöte ägnades helt och hållet åt avtalsförhandlingarna och information om vad som händer vid en eventuell konflikt. Antalet in- och utgångar vid företaget har inventerats och strejklistor har tagits fram, vilka man även håller på att uppdatera med kontaktuppgifter till alla utvalda strejkvakter.

Arbetsgivarna inom industrin lämnade under gårdagen (28/3) ett bud till de fackliga motparterna. Budet som löper över två år innehåller en nivåhöjning med 1,75 procent i årstakt varav 0,1 procent utgör premiehöjning till deltidspension.

Strax efter kontaktombudsmötet avslutades kom nedanstående pressmeddelande från facken inom industrin:

(Facken inom industrin har tidigare krävt löneökningar på 2,8 procent på ett år.)

Arbetarnas rättigheter är inte instiftade av någon högre makt, utan är resultatet av tuffa förhandlingar mellan fack och arbetsgivare.
– Utan våra kollektivavtal skulle arbetsgivaren själv kunna bestämma lönen och den skulle kunna vara hur låg som helst utan att det bryter mot någon lag, säger Kent-Erik Mattsson, klubbordförande på Indexator i Vindeln.

Det är så lätt att ta sina rättigheter i arbetslivet för givna. Men utan medlemmar skulle det inte finnas några fackförbund och utan fackförbund skulle det inte finnas några kollektivavtal.
– Bra lön och schysta arbetsvillkor är varken skrivet i sten eller instiftat av någon högre makt, tvärtom. En stor del av våra arbetsvillkor styrs av kollektivavtalen, som facket kämpar fram genom förhandlingar med arbetsgivarna.

Många tror helt felaktigt att kollektivavtalen ”bara” ger rätt till avtalspension eller försäkringar vid uppsägning, olyckor i arbetet och sjukdom. Men faktum är att om kollektivavtalen inte fanns skulle arbetsgivarna själva få bestämma det mesta som rör löntagarnas arbetsvillkor.
– De skulle kunna betala sina anställda hur låg lön som helst utan att bryta mot någon lag. De skulle inte heller behöva betala ut någon löneförhöjning, övertidsersättning, semesterlön eller ob-ersättning med mera, säger han.

Ja, listan på kollektivavtalets innehåll och värde kan göras väldigt lång.
– Våra föräldrar, och generationer före det, slogs för rätten till kollektivavtal för att trygga framtiden för oss. Den kampen måste vi fortsätta. Vi måste ständigt återerövra våra rättigheter och försöka flytta fram våra positioner. Det är därför som fackligt medlemskap och de riksavtalsförhandlingar som pågår just nu är så viktiga, säger Kent-Erik Mattsson.

(Texten är hämtad från www.ifmetall.se)

När vi pratar om våra inhyrda dyker ofta förkortningen GFL upp. Alla kanske inte har full koll på vad GFL innebär och därför försöker vi här reda ut begreppen.

Förkortningen GFL står för genomsnittligt förtjänstläge. Enligt bemanningsavtalet ska lönen för inhyrda arbetare motsvara det genomsnittliga förtjänstläget för en jämförbar grupp hos kundföretaget (Scania). De arbetare hos Scania som gör samma arbetsuppgifter som de som ska hyras in utgör den jämförbara gruppen.

Att en inhyrd arbetskamrat kan gå in på en genomsnittslön kan ibland upplevas som orättvist av de som är anställda på Scania, som ligger lägre i lön. Anledningen till att de inhyrda får en genomsnittslön är dock ganska enkel. Det handlar om att kundföretaget (Scania) inte ska kunna använda sig av inhyrning för att dumpa lönerna.

Fyra gånger om året revideras GFL:en på Scania och beroende på om personer har slutat, eller börjat på Scania kan GFL:en både öka och minska.