Så har man firat 1 Maj igen. Ett mer välbesökt firande än föregående år. OT skrev efteråt att det var ett “rekordlångt demonstrationståg” med ca 300 demonstranter. Det är naturligtvis glädjande, men allt jag kan tänka på är hur få Scania-arbetare jag ser vid min sida. Ett hastigt överslag ger ca 20 arbetskamrater i tåget. -Max. Den enda logiska förklaringen till det måste ju vara att folk ändå är ganska nöjda!
För en fackligt förtroendevald som så gott som dagligen hör frustrerade medlemmar svära över att det är för mycket övertid, för dåligt betalt och för dåliga arbetsförhållanden, är det ofattbart att inte fler än 20 orkar lägga en och en halv timme på att visa sitt missnöje! Det kan ju knappast bli enklare att visa vår styrka - tillsammans! För det är bara tillsammans vi kan göra skillnad. Utan ett massivt stöd i ryggen har vi förtroendevalda inget att komma med. Då spelar det ingen roll hur väl underbyggda argument vi har.
Trots det känner jag framtidstro. Årets huvudtalare, Kim Petersson, pratade mycket om sammanhållning och om att vi tillsammans är framtiden. Jag hoppas, och tror, att vi sakta är på väg att bli fler som känner en kampvilja, och jag hoppas på betydligt fler deltagare i tåget 2017!
/Fredrik