Scania håller just nu på att förhandla med Verkstadsklubben om två lokala avtal: SFA-avtalet och flexibilitetsavtalet. Företaget har förklarat att de överväger att säga upp flexibilitetsavtalet och vill samtidigt omförhandla SFA-avtalet. De avtalsförslag som hittills lagts fram från företaget skulle innebära väsentliga försämringar för våra medlemmar.

Flexibilitetsavtalet reglerar strikt hur Scania får hyra in personal och det sätter gränser för hur stor andel av personalen som får vara visstidsanställda. Scanias huvudargument till att de överväger att säga upp flexibilitetsavtalet är att de vill ha möjlighet att ha en större andel visstidsanställda och att kunna hyra in en stor del av  personalbehovet. Scania har i förhandlingarna sagt att de skall använda inhyrd personal som rekryteringsbas.

I denna artikel vill vi gå igenom de konsekvenser som vi tror att en ökad inhyrning av personal  kommer att innebära för oss som arbetar på Scania, för de som hyrs in och för samhället i stort.

Vi vill till en början göra klart att vi inte på något sätt vänder oss mot de personer som bemanningsföretagen hyr ut. Det är den grundläggande idén med att hyra in personal som vi vänder oss mot.

Vi anser att det på Scania kan finnas väl motiverade användningsområden för inhyrning av personal. Det kan vara när det gäller kortare projekt som inte ingår i det ordinarie arbetet, eller när det finns en långtidsfrånvaro av någon anledning. Den möjligheten har Scania redan idag i och med det befintliga flexibilitetsavtalet. Om Scania däremot väljer att hyra in personal till att utföra vad som idag utgör ordinarie verksamhet och att sedan använda det som rekryteringsbas följer en hel del negativa konsekvenser.

De “svaga” sorteras bort

I grunden handlar en uppsägning av avtalet om att Scania vill kunna göra sig av med personal utan att behöva bry sig om uppsägningstider och utan att förhandla med facket. Genom att ha inhyrd personal kan Scania faktiskt göra detta. Det är detta som enligt vår mening är det  grundläggande problemet: Utan flexibilitetsavtalet kan Scania när som helst göra sig av med en inhyrd som de inte behöver, som chefen inte gillar, som helt enkelt inte klarar av det tempo eller den arbetsbelastning som råder. Är personen istället anställd av Scania kan inte företaget agera så. Vill Scania göra sig av med en anställd måste de förhandla med facket (förutsatt att personen är medlem) och i dessa förhandlingar accepteras inte uppsägningar på felaktiga grunder.

Eftersom Scania vill använda inhyrd personal som rekryteringsbas är det inte orimligt att anta att Scania kommer att föredra att anställa de personer som bäst klarar av det tempo och hårda arbetsmiljö som finns på många avdelningar. De som möjligtvis är lite halta, till åren komna, bara inte klarar av tempot eller som råkar skada sig under inhyrningstiden kan sorteras bort. Vi befarar att detta leder till att endast de som är friska och starka och som har “rätt” inställning erbjuds anställning på Scania.

Tystnaden på arbetsplatsen

För att facket skall få reda på när medlemmar blir felaktigt behandlade krävs det också att medlemmen berättar det för sin lokala fackliga representant.

Den fackliga organisationen på Scania förhandlar fram avtal med hjälp av att våra medlemmar visar arbetsgivaren vad de tycker. Om våra medlemmar visar vad de tycker om Scanias sätt att bedriva förhandlingar, eller över villkoren som diskuteras under pågående förhandlingar, sätter det press på Scania att faktiskt bjuda till i förhandlingarna. Därmed ökar chansen att vi får fram avtal som våra medlemmar är nöjda med.

Vi upplever redan idag att många av de som är visstidsanställda inte vågar säga vad de tycker när de upplever att de blir felaktigt behandlade av Scania. Det finns exempel på visstidsanställda som inte ens vågar bli medlemmar i facket för att de inte vill riskera att uppfattas som företagsfientlig av sin chef. De tror att det skulle minska deras möjlighet att få en tillsvidareanställning. Föreställ dig då om dessa personer istället för att ha en relativt trygg visstidsanställning med löfte om tillsvidareanställning, är inhyrda.

De som är inhyrda kommer sannolikt inte att vara de som säger ifrån när de upplever att de blir felaktigt behandlade: Risken är överhängande att vi får en tystare arbetsplats och möjligheten att driva våra medlemmars intressen minskar.

Hotet mot det fackliga löftet

Med det fackliga löftet menas att vi som arbetstagare inte skall konkurera mot andra arbetstagare när det gäller villkor och lön för att få jobbet hos en arbetsgivare. Om vi skulle börja konkurera mot varandra på detta sätt så skulle vi snabbt hamna i en nedåtgående spiral där vi själva pressar ner våra villkor och löner. Det är inte en önskvärd utveckling. Här finns det ett problem när det gäller inhyrning av personal.

Idag måste Scania försöka lösa de eventuella “problem” företaget upplever med de anställda. Det kan röra sig om en arbetsskada, en konflikt mellan en produktionsledare och en anställd, en person som vill vara föräldraledig under några månader, vill gå en medlemsutbildning, kräver en löneöversyn eller ett utvecklingssamtal, och så vidare. I dessa exempel är Scania tvungna att följa den lagstiftning och avtal som finns.

Föreställ dig att vi samtidigt har en stor grupp som arbetar med samma saker som de övriga Scania-anställda men där Scania i praktiken inte behöver ta tag i dessa “problem” eftersom de istället kan göra sig av med det genom att byta ut den inhyrda personen, och detta utan att ens uppge en anledning.

Vi får en situation då den inhyrda konkurerar mot den anställda. När den inhyrda i praktiken är tvungen att accepterar sämre villkor än den anställda kommer Scania att föredra den inhyrda. Denna konkurrens sätter press på de anställdas villkor och den nedåtgående spiralen har börjat.

För att summera så handlar Scanias initiativ till förhandling om SFA-avtalet och Flexibilitetsavtalet om att de vill försämra anställningstryggheten för de som arbetar innanför grindarna. Frågan vi ställer oss är: Hur rimmar detta med Scanias princip om ´”respekt för individen”?