Lönehöjningarna 2012 landar på de 3 % som vi kämpade oss till genom arbetet under höstens centrala avtalsrörelse. Den första utbetalningen med den nya lönen blir på aprillönen.
Under förhandlingarnas enda sittning gjorde företaget klart att de inte kommer att gå med på några andra överenskommelser lokalt.

I förhandlingen presenterade klubbarna även alternativ till löneökning som exempelvis extra pensionsavsättningar, klämdagar och höjda OB-ersättningar. Med handen på hjärtat kunde vi  tänka oss att i förhandlingen gå ganska långt för att vi detta år skulle kunna bryta trenden av att inte komma överens i lönefrågan - men företaget sa nej.

- Vi anser att Scania agerar arrogant gentemot de anställda som tillsammans med sitt fack nogrannt övervägt seriösa förslag att lägga fram i förhandlingen. Vi ställer oss frågande till varför Scania väljer att förbereda sig i två månader efter att det centrala kollektivavtalet blev klart för att, när de sedan kallar till förhandling, bara säga nej.

Vi tycker inte att det är respektfullt gentemot arbetstagarna!

Frågor och svar

Varför tycker klubbarna att de anställda på Scania förtjänar mer än det centrala avtalet ger?
I den nivå som vi förhandlat fram i det centrala avtalet tar parterna hänsyn till att alla företag skall klara den löneökning som man kommer överens om.

Kollektivavtalet är en garanti för en lägsta nivå. Sedan så ska man lokalt förhandla utifrån hur det långsiktigt går för företaget.

Scania är ett stabilt företag som går med rejäl vinst år efter år. Scania går bättre än många andra företag. (se jämförelsen i grafen här nedan.) Trots detta är löneutvecklingen på Scania det omvända. Jämfört med andra företag inom samma branch har vi en sämre löneökningstakt. I dagsläget ligger Scania ca 550 kronor under snittet. Det tycker inte vi går ihop sig. De anställda är viktiga kuggar i produktivitets- och vinstökningarna och skall även ha del av dessa!

Varför strejkar vi inte?
När  vi har ett centralt kollektivavtal får vi inte strejka. Endast när det centrala kollektivavtalet löpt ut får IF Metall vidta stridsåtgärder. Det är ett viktigt verktyg för att lyckas i de centrala  kollektivavtalsförhandlingarna. IF Metalls motpart vet att - i och med att de skriver ett kollektivavtal kommer inga strejker att förekomma på  arbetsplatserna.
Kollektivavtalen innehåller allt från minimilöner, OB-ersättningar, regler om arbetstider, arbetstidsförkortning, sjuk och föräldralön till försäkringar.

I de lokala förhandlingarna handlar det mer om att se till att arbetstagarna tycker att Scania är en bra arbetsgivare som erbjuder bra villkor. Fram tills för tre år sedan har detta räckt för  att vi skall komma överens kring lönenivån men nu har Scania visat att det är stopp - de tänker inte betala ut mer än det centrala avtalet tvingar dem till.

Varför vägrar Scania att ge något mer än det centrala avtalet säger, trots att företaget går bra?
Det är svårt att Svara på. Scanias egna svar är: - Det behöver vi inte, våra anställda har det bra nog.

Vi på klubben vill uppmana dig som medlem att fråga din chef vad Scania menar med det.

.

Som många säkert hört talas om och andra redan jobbar enligt, har Scania på ett antal områden börjat att införa en organisationsform byggd enligt en princip kallad ”5+1”.  Klubben är kritiska till vissa delar av förändringarna som Scania planerar genomföra, i synnerhet när det införandet av 5+1 på monteringsliner.

Vad innebär 5 + 1?

Organisationeförändringen innebär att många av dagens arbetsgrupper skall delas in i mindre grupper. Företaget anger som huvudskäl att skapa förutsättningar för noll tillbud/olyckor samt noll kvallitetsavvikelser. Genom att skapa mindre arbetsgrupper skall detta, enligt Scania medföra ” djupare kompetens genom ökad utbildning och träning. Större ägandeskap för arbetspositionen vilket ökar individens förutsättningar för ständiga förbättringar.”

Risker med 5 + 1

Vi är kritisk till denna utveckling. För många anställda - i synnerhet i monteringsavdelningarna -  kommer en indelning i mindre arbetsgrupper att innebära ett minskat arbetsinnehåll - Istället för att en person roterar på alla monteringsstationer på en avdelning får personen rotera mellan några få stationer.
Enligt arbetsmiljöverkets statistik är personal i monteringsarbete den grupp av arbetstagare som oftast drabbas av belastningsskador. Av dessa belastningsskador beror den absoluta majoriteten av skadorna på repetitivt arbete. Minskat arbetsinnehåll betyder ökad mängd repetitivt arbete.

Repetitivt arbete har också en benägenhet att orsaka mer stress än motsvarande arbetsbelastning där du har en stor variation i arbetet. Stress orsakar dels sämre psykosocial arbetsmiljö, men det kan också få följden att belastningsskador uppkommer genom att det bidrar till ett statiskt spänningstillstånd i musklerna.

En annan aspekt som forskningen ger stöd för är att ensidigt arbete tenderar att leda till sämre kvalitet på arbetet. Anledningen är att den som utför arbetet lätt börjar tänka på andra saker än det arbete man utför eftersom det inte ger hjärnan tillräcklig utmaning. Med detta följer även en ökad risk för olyckor.

Med detta i åtanke anser inte vi att de minskade arbetsgrupper som 5+1 innebär är rätt väg att gå. Det riskerar att försämra arbetsmiljön och det kommer sannolikt inte att avhjälpa de problem som företaget motiverar hela förändringen med.

Vad gör verkstadsklubben?

För att försäkra att våra medlemmar inte drabbas av de problem som vi förutser med 5 + 1 jobbar klubben och dess grupporganisationer hårt med att se till att Scania kartlägger och tar i tu med de risker som detta kan innebära.
Om du delar vår oro, har fler aspekter kring hur 5 + 1 påverkar dig som arbetstagare, eller att du inte alls håller med oss i vår syn på 5 + 1 - prata med dina lokala fackliga företrädare så att vi kan få bästa förutsättningarna att vara med och skapa en bra arbetsmiljö på Scania.

Skribent: Niklas Säfström

Den 20 mars lägger regeringen fram sitt förslag om ändringar i lagen som ger rätt till ledighet för fackliga studier.

– Med massiva protester har vi lyckats rensa bort det värsta i förslaget, men det innehåller fortfarande en betydande försämring. Det är dags att börja protestera igen, säger Carin Wallenthin, chef för IF Metalls facklig-politiska enhet.

Regeringen har under en längre tid planerat att försämra lagen som ger rätt till ledighet för fackliga studier. Till en början föreslogs att bara den som varit anställd i sex månader skulle få ledigt för fackliga studier. Arbetsgivaren skulle också få rätt att skjuta på ledigheten i sex månader i stället för fjorton dagar som den nuvarande lagen föreskriver och man skulle bli tvungen att ansöka om ledigheten två månader i förväg.

– Vi kände att vi aldrig skulle kunna acceptera något sådant, säger Carin Wallenthin.

Informationen om vad den föreslagna lagändringen skulle komma att innebära drog igång en proteststorm från medlemmarna i LO-förbunden.

– Det publicerades insändare i hela landet och skickades ett stort antal protestmejl till arbetsmarknadsministern, berättar Carin Wallenthin.

Och protesterna fick effekt. I maj förra året skrev ministern i ett pressmeddelande att man sett över förslaget och beslutat att ändra i det. Rätten till facklig utbildning från första anställningsdagen var räddad och arbetsgivaren skulle inte kunna skjuta på utbildningen i ett halvår. Kravet om ansökan två månader i förväg var också borta.

– Vi lyckades alltså få bort det värsta ur förslaget, men faktum är att det fortfarande innehåller en problematisk del. Om arbetsgivaren beslutar att skjuta på ledigheten behöver han bara informera den anställde, inte den fackliga organisationen. I dag måste arbetsgivaren informera båda, säger Carin Wallenthin och fortsätter:

– Nu ska förslaget presenteras för riksdagen den 20 mars. Det innebär med all sannolikhet att det blir omröstning före sommaruppehållet.

Det finns alltså all anledning att återuppta protesterna mot regeringens förslag.

– Det innebär en maktförskjutning från facket till arbetsgivaren. Om facket inte får information försämras möjligheten att företräda medlemmen. I dag när så många medlemmar har otrygga jobb vågar man inte ensam protestera mot arbetsgivaren. Man måste få en chans att ha facket i ryggen, säger Carin Wallenthin.

Skribent: Niklas Säfström/Utdrag från IF Metalls hemsida

Klubben har haft överläggning med företaget om årets semesterförläggning.  Samtliga fackförbund på Scania ville att semestern skulle ligga under veckorna 28-31, men företaget har beslutat att förlägga semestern under veckorna 29-32.

Under 2011 uppstod det en del problem och oklarbeter angående rätten till ledighet under kranshelger. Klubben och företaget kommer att träffas inom kort för att diskutera hur det skall lösas framöver. Vi kommer även prata om möjligheten att återinföra bruttosemester för de med oregelbunden arbetstid.

Skribent: Niklas Säfström

Scania har beslutat att de kommer att använda sig av Randstad för inhyrning av personal i framtiden. Än så länge är det inte läge att hyra in personal, men Scania, verkstadsklubben och Randstad har inlett samtal för att bena ut de problem som inhyrning kan innebära.

Det handlar framförallt om att se till att Scanias löften om att ge de inhyrda samma möjligheter till utveckling i arbetet, samt att se till att de inte på något vis får sämre villkor än oss som är anställda på Scania.

Skribent: Niklas Säfström

Innan jul förklarade företaget att de tänkte göra sig av med ytterligare visstidsanställda. Klubbens förhandlare har sedan dess sökt svar från företaget om vilka av de visstidsanställda som berörs. Trots två sittningar med företaget har företaget inte kunnat ge några svar. Som det är för tillfället verkar dessa ytterligare nedskärningar inte vara nödvändiga. Behovet från Scanias sida att göra sig av med personal verkar lösa sig med naturliga avgångar.

Tidigare rapporterade vi att Scania skulle förlänga de visstidsanställda som var inne på sin andra 6-månadersperiod och skulle få besked om fortsättning eller avslut senaste vecka 3. Scania har fortsatt förlänga visstidsanställningarna även efter det datumet och som det ser ut nu kommer företaget att fortsätta att förlänga visstidsanställningar fram till och med vecka 7. Klubben ha ett nytt möte med företaget 22/2 om hur behovet av bemanning ser ut. Mer information kommer då.

Skribent: Niklas Säfström

Under perioden 25-28 maj 2012 samlas 300 ombud till LO-kongress i Stockholm. Kongressen bestämmer inriktningen på LOs arbete för de kommande åren.

Som medlem i IF Metall kan du delta på kongressen som åhörare. Det finns inte något krav på föranmälan, men för att garanteras sittplats bör du anmäla dig på förhand.

Anmälan kan du göra via LO:s hemsida här.

Skribent: Niklas Säfström

Den 3 mars till 9 april anordnar IF Metall SM i bowling på Bowl4Joy i Vårby.

If Metalls avdelning 21 står för deltagaravgift och eventuella bensinkostnader mot uppvisande av kvitto. Avdelning 21 kan du nå på 08-550 919 40.

Du kan hitta mer information om anmäla dig via http://www.metallsm.rullaklot.nu

Skribent: Niklas Säfström

Har under veckan som gått bombats av budskapet att vi inte längre har råd med att bli gamla, vi måste jobba längre, hårdare, fler timmar.

- Sluta klaga!

- Det förstår ju alla att vi har inte råd med välfärden när vi hela tiden blir fler äldre.

Det tråkigaste är att det inte verkar finnas någon som säger emot. Per Bard, LO:s avtalssekreterare, deltog i en ”debatt” i morgon TV för några dagar sedan. Han var inte heller motståndare till högre pensionsålder , förutsatt att arbetsmiljön blir bättre. Den han skulle ”debattera” med var nån från svenskt näringsliv.

Det blir en ganska tam debatt när två personer, oemotsagda, argumenterar för samma sida i sakfrågan.

Public-service-journalisten stack in ibland med bränsle till diskussionen genom att bekräfta sånt som alla verkar tro är sant. Till exempel myten om att om de äldre blir fler kommer vi inte klara av att försörja dem. Vi arbetande kommer att krokna under den så kallade försörjningsbördan.

Senare under dagen läser jag samma floskler i ett av skvallerbladets journalistiska alster. Där beskrivs ”sanningen” om försörjningsbördan och de val vi som befolkning har att ställa oss till:

• Jobba längre (10 år högre pensionsålder).
• Försämra välfärden drastiskt för att klara pensioneringar vid 65.
• Höj egenavgifterna för välfärdstjänsterna kraftigt.

Vad ska en medborgare då göra annat än att kapitulera inför dessa accepterade sanningar? I samma tidning visar en undersökning att 89 % av läsarna inte alls vill jobba tills de blir 75.

Samtidigt som vi påstår att vi inte har råd med välfärden så verkar vi klara att sänka inkomstskatterna med 70 miljarder, satsa pengar i tveksamma arbetsmarknadsprojekt (RUT, restaurangmoms, FAS 3 och sänkta arbetsgivaravgift) till en total skattesänkning med drygt 100 miljarder per år. Jag får inte ihop bilderna. Hur kommer det sig att ett av världens rikaste och mest produktiva länder inte kommer att ha råd att ta hand om sin befolkning?

För det där med försörjningsbörda bör väl räknas i inkomster och utgifter och inte i någon form av kvot mellan antal personer i arbetskraft och i pension?

Skribent: Johan Järvklo, Ordförande Scania verkstadsklubb