Innan jul växlade fack och arbetsgivare inom industrin avtalskrav med varandra.
Medan IF Metall kräver löneökningar och andra förbättringar på de åtta avtalsområden som är
först ut, svarar arbetsgivarna med att måla upp en dyster bild av verkligheten.
– Arbetsgivarna kräver på sedvanligt sätt dramatiska försämringar av kollektivavtalen, säger
Anders Ferbe, IF Metalls förbundsordförande.
Fackens gemensamma krav är löneökningar på 2,8 procent, fortsatt utbyggnad av deltidspension, en ny modell för systematiskt jämställdhetsarbete och åtgärder för en bättre arbetsmiljö.
Utöver de gemensamma avtalskraven kräver IF Metall, bland annat för att stärka arbetet med
lokala lönesystem, att individgarantin ska vara högre på arbetsplatser där lönesystem saknas,
samt att avtalets lägsta löner ska öka mer procentuellt än de utgående lönerna. Arbetsgivarna vill slopa dessa garantier helt.
– Arbetsgivarnas bedömning av löneutrymmet är avgrundsskild från vår, säger Anders Ferbe.
Enligt arbetsgivarna har industrin inte råd med några löneökningar alls och vill därför se inga eller åtminstone väldigt låga löneökningar i avtalen.
Arbetsgivarna vill kunna sänka lönen och försämra avtalens innehåll i alla delar lokalt ute på
företagen. De kräver samtidigt mer makt att själva kunna styra över arbetstidens förläggning. De vill också kunna förlägga arbetstid till lördagar.
(Texten är hämtad från www.ifmetall.se)