Hej på er kamrater! Var var ni under 1 maj? Kanske att det var lite mer folk än vanligt i tåget, men vi borde ha varit tusen som tågade och stod upp för våra rättigheter.
Jag har ställt mig frågan själv många gånger, varför det är så svalt intresse hos oss när det gäller att visa vad vi tycker, när vi hör det i vardagen. Vi har ju ett unikt tillfälle att visa högern att vi är ett enat kollektiv. Nu kommer säkert en del av er att reagera och det är meningen! Många säger att detta löser ni politiker och förtroendevalda, andra lever i villfarelsen att vi har fel, högern kommer minsann inte att försämra för vårt kollektiv.
Jag sticker ut hakan lite och skriver har vi det för bra? Är det därför man har fått in det egoistiska tänket: det drabbar inte mig. Och att vi måste ha någon att se ner på, alltid den svagaste länken i ett samhälle. Då har man lyckats så ett frö och tagit död på solidariteten. Detta är en klassfråga. För tro inte att högern sitter still i båten, man gör och försöker försämra lite i taget. Det är livsfarligt för då kanske vi reagerar när det är försent. Det går fort att rasera men tar lång tid att bygga upp.
Vi måste värna om den svenska modellen. Den är unik och vi vill inte att staten lägger sig i den. Borgarna har en intention av att förstatliga och att inte låta arbetsmarknadens parter sköta detta. Vinner borgarna valet har man lovat att göra detta och samtidigt få till inskränkningar i våra lagar och avtal. Det här mina damer och herrar skulle bli slutet för den svenska modellen. Tänk er själva vad som kan hända, vi kommer att få färre semesterdagar, sämre anställningstrygghet, inga anställningsavtal, inga studier på betald arbetstid, försämrad förtroendemannalag mm. Detta är bara några exempel på vad som kan komma att försämras vid ett maktskifte.
// Mvh klubbordförande Mikael ”Sippa” Johansson.