Vi har fått en rejäl respons från besvikna, förbannade och uppgivna medlemmar. Vi håller nu på att samla in era synpunkter för att sammanställa dessa, och det är ju ingen rolig läsning direkt. Vi förstår er som känner er svikna, hånade, lurade och tagna för givet för att ta några exempel.
Med tanke på allt vi bidragit med under 2020, men inte minst det vi kommer behöva göra under 2021 för att kunna leverera i de planerade rekordtakterna var förväntningarna stora inför årets löneförhandlingar. Vi som förhandlat är också arga och besvikna.

Vi har under hela lönerörelsen fått höra hur lite löneutrymme det finns på grund av 2020 års corona-kris och de mörka moln man ser på himmelen framöver, förhandlingsprat och rent trams.

Fakta visar en annan bild, vinsterna i bolaget, försäljningen ökar stabilt, orderböcker som är rekordfulla med bilar som bara väntar på att bli byggda och levererade. Nuläget och det närmaste året ser ovanligt bra ut!

Avtalet vi diskuterade i löneförhandlingarna skulle gällt från november och framåt, och sist vi kollade så är det under denna period mer övertid och SFA+ än på väldigt länge! Värdet i vårt bolag sitter inte i de fina maskinerna, utan i kompetensen hos dom som kör dem! Maskiner går att byta ut, men människor är kompetensbärare och lär de nyanställda, vi ställer upp helg efter helg och vi bidrar till ständiga förbättringar, de anställda är det värdefullaste Scania har!
Vi förstår att företaget ser det som att vi har kraschat löneförhandlingarna genom att tacka nej till deras låga bud, vi håller inte med. Det finns två parter i en förhandling och den ena försökte förhandla upp läget från noll, den andra tycker inte ens ni är värda 130 kr mer än vad det centrala avtalet ger!

När vi gång på gång möttes av samma argument om att inget utrymme finns blev vi till sist tvungna att sätta ned foten och bestämma oss för vart gränsen går, 0,5% är lägre än det snitt på 0,85% extra vi fått under ett antal år men ändå lite extra som skulle göra att vi inte halkar efter i lönenivå.

Vi har under ett antal år haft samsyn med företaget om att Scania inte borde ligga under jämförbara grupper lönemässigt och har långsamt minskat gapet mellan oss och konkurrenterna. Tyvärr så blir resultatet av årets lönerevision att vi halkar efter igen. Vi gick ner bra mycket mer än de gick upp, så utan att fastna i siffror så kan vi konstatera att det fanns en otrolig skillnad i synen på vad ert arbete är värt!

När vi gick in i förhandlingarna och fick veta redan första dagen att det inte finns utrymme överhuvudtaget, trots allt det vi precis beskrivit så förstod vi att något är annorlunda. Nu är det nya tider där Scania inte längre verkar hålla med oss om att konkurrenskraftiga löner är viktiga för att behålla företagets viktigaste tillgång samt att attrahera nya kollegor. Nu är tydligen en ny era här, där ni tas för givet, er lojalitet och kompetens inte belönas och en större vinstmarginal är det viktigaste! Sorgligt är vad det är.

Många undrar, vad kan vi göra nu? En bra fråga, vi måste agera:
Vi kan inte längre teckna nya lokala avtal och vi måste se över de befintliga avtalen. Om det är stupstocken (avtalets lägstanivåer) som gäller för löner så behöver det nog vara samma för företaget när det gäller flexibilitet, med mera. Vi förhandlar ju dagligen om kreativa lösningar, ändringar av skiftformer med korta varsel och nya avtal om mer flexibilitet. Vi kommer framöver att noga värdera vad mer flexibilitet än stupstocken är värt. Det kanske är det värt lika mycket som era uteblivna löneökning, alltså ingenting!
Det jobbet startar nu!
 

MSS-förhandlarna,
Erik Eklund
Mikael Sippa Johansson
Thomas Nyberg