Moderaterna har skickligt lyckats sälja in bilden av att arbetslöshet och sjukskrivningar i huvudsak beror på för ”generösa” ersättningar från trygghetssystemen och att detta ”passiviserar” människor. IF Metall delar inte den synen.

I Regeringens ögon är människor sjuka och arbetslösa för att det är ”bekvämt att leva på bidrag”. Att skapa ett samhälle med lägre ersättningar från trygghetssystemen är enligt alliansen ett bra sätt att få fler att arbeta.

Vidare skrämmer de upp väljarna med att vitt och brett tala om -att en rödgrön regering skulle innebära att Sverige ”går tillbaka till bidragslinjen”. Det stämmer inte!

Vad Alliansens förespråkare med Fredrik Reinfeldt i spetsen i största mån pratar om är inte alls bidrag. Det handlar om försäkringar – försäkringar som vi betalar för genom skatt och genom att vi avstått löneutrymme i arbetsgivaravgiften (Arbetsgivaravgiften är faktiskt en del av din lön). När det gäller A-kassan är det dessutom en frivillig försäkring som inte alla tecknat.

Dessa är nödvändiga trygghetssystem som hjälper till att motverka att ökade klyftor i samhället. De har också visat sig ha en positiv effekt på tillväxten bland annat genom att det skapar en rörlig arbetsmarknad där människor vågar ta risken att byta till ett mer produktivt men otryggt arbete, eller att satsa på en utbildning.

Det bidragssverige som Fredrik Reinfeldt pratar om har aldrig existerat. Överutnyttjande av trygghetssystemen är inte ett stort samhällsekonomiskt problem.

Många tror att de delar i trygghetssystemet som den nuvarande regeringen attackerar - bland andra A-kassan och Sjukförsäkringen - innebär stora kostnader för samhället. Som tabellen visar här nedan är de totala kostnaderna för samhället relativt små när det gäller dessa områden.

När det gäller det medvetna fusket med trygghetssystemen har Delegationen mot felaktiga utbetalningar (FUT) gjort uppskattningen att fusket uppgår till 9-10 miljarder kronor per år. För att sätta det i lite perspektiv kan nämnas att skatteverket uppskattar skattefusket till 133 miljarder per år. Trots detta är det nedskärningar i trygghetsystemen regeringen väljer att fokusera på.

Som den övre tabellen visar utgör utbetalningar från socialförsäkringarna (A-kassa, sjukpenning, föräldrapenning, m.fl.) inte så stor del av välfärdens kostnader. Som vi kan se i den nedre tabellen är det “utbredda fusket” i verkligheten inte särskillt utbrett om man jämför med andra samhällsproblem.

Det är klart att det är illa att vissa fuskar med systemen, men är det rimligt att försämra hela trygghetssystemen för att några få fuskar eller får fel ersättningar? Det kan inte vara rätt att vi skall stoppa fusket genom att sänka ersättningsnivåerna så pass mycket att det inte upplevs lönt att fuska. Vi kan inte ha nivåer i trygghetssystemen som utgår från dem som missbrukar systemen. Nivåerna måste sättas utifrån behoven hos dem som verkligen behöver dessa system. De som missbrukar systemen får man jobba med på andra sätt.

Följderna av attackerna mot trygghetssystemen

Försämringen av a-kassan och sjukförsäkringen leder till att många blir uttvingade i konkurrensen på arbetsmarknaden när all annan inkomst tas bort. Det innebär inte att arbetstillfällena blir fler, däremot så får vi ett större antal personer på arbetsmarknaden som slåss om jobben. Vad händer på en marknad där vi har ett överskott på arbetskraft och ett underskott på arbetstillfällen? Enligt principen om tillgång och efterfrågan pressas priset på arbetskraft nedåt, den som säljer sig billigast har lättast att få jobben, risken för en låglönekonkurrens blir uppenbar. Några få lyckligt lottade tjänar på detta, de som äger företag till exempel. De som slåss om jobben riskerar däremot att förlora stort.

Alliansen driver Sverige tillbaka mot ett utpräglat klassamhälle där de flesta som arbetar ska vara beredda att sänka sina löner, och besparingen som företagen gör på lönerna hamnar i fickan på de som redan är allra rikast. Och Moderaterna kallar sig för arbetarparti; frågan är om uttrycket falsk marknadsföring någonsin tidigare haft ett tydligare ansikte?

Det är inte ett rättvist samhälle där de som av någon anledning inte kan ta/få ett jobb utpekas som roten till problemet. Att vara sjuk eller arbetslös är för de allra flesta inte ett val de gjort, det är ett tillstånd de hamnat i mot sin vilja. Det kan inte vara rättvist att vi som idag har möjlighet att försörja oss själva lämnar de som inte har den möjligheten i sticket. Du kanske idag inte är beroende av de trygghetssystem som vi har, men du kan skada dig eller bli sjuk när som helst. Vill inte du då att du skall ha rätt till ett bra liv? Är det rättvist att de personer som drabbas inte skulle ha den rätten? Det tycker inte IF Metall!

Ökade klyftor blir resultatet av Alliansens politik. Det är en destruktiv väg mot ett hårt och kallt samhälle med fler och djupare samhällsproblem. Det är dags att vända den utvecklingen.