Vi har en övertro till program och system i

detta land. Arbetsmiljöarbetet är inte undantaget.

Det stora problemet är inte att system

saknas, utan det som brukar kallas tystnadens

kultur. I dagens samhälle är det alldeles

för få engagerade människor som vill eller

vågar säga ifrån. Man vet att det finns register,

man gillar det inte, men man säger inte

ifrån. Man vet att elever förnedras vid nollningen,

men tycker att det ”hör till”. Det är

bekvämt att blunda. Det är jobbigt att ta

fighten.

Inom arbetsmiljöarbetet finns

det en speciell grupp som ska

”blåsa i visslan” när något är fel

och det är skyddsombuden. Den

svenska modellen bygger på att vi

har aktiva, engagerade, kunniga och modiga

skyddsombud på våra arbetsplatser. Men

alldeles för ofta får jag höra att ingen vill

ställa upp som skyddsombud. Man orkar eller

vågar inte.

Om det svenska arbetsmiljöarbetet inte ska

förvandlas till en pappersproducerande organisation

(planer, riskbedömningar, mätningar

etc.) krävs det en skärpning på två fronter:

- Cheferna måste bli betydligt mer

engagerade och förstå arbetsmiljöarbetets

potential.

- Skyddsombuden måste bli fler, bättre

utbildade och mera högljudda.

Arbetsmiljöhälsningar!

Skribent: Janke Wikholm

Fullständig artikel finns länkad på www.jankewikholm.se