Historian är något som vi ofta tappar under resans gång, men du som medlem i IF Metall utgör en länk i en historisk kedja som sträcker sig ända tillbaka till sent 1800-tal. Vi som medlemmar i en facklig organisation bygger vidare på det som uträttats av tidigare generationer. Tillsammans skapar vi framtid, men också historia för framtida generationer arbetare inom industrin.
Det är ofta diskussion om huruvida vi som facklig organisation skall ha en politisk inblandning, men anledningen till att arbetarpartiet startades var just för att kunna påverka de riksdagsbeslut som rörande oss arbetare. Man kände att det inte räckte att vara organiserade på arbetsplatserna, utan att man även behöver kunna påverka lagstiftningen.
1800-talets Sverige
Arbetarrörelsen startade någon gång under 1880-talets första hälft då läget i Sverige såg annorlunda ut mot vad det gör idag, med extremt hög fattigdom och stor arbetslöshet. 1856 föddes en man vid namn August Palm som skulle komma att revolutionera sättet vi organiserar arbetare.
Man skulle kunna säga att den svenska socialdemokratin till viss del började med August Palm, han var åtminstone en av de främsta förgrundsfigurerna. Många av hans idéer väcktes under hans resor som skräddarlärling ute i Europa, där den sortens politik redan fått fäste.
August Palm är framförallt ihågkommen för sin föreläsning "vad vilja Socialdemokraterna" i Malmö 6 november 1881. Den anses vara något av startskottet för fackföreningarna i Sverige, för fem år senare1886 bildades Sveriges första fackförbund, Svenska Typografförbundet.
De första fackorganisationerna var mer som yrkesföreningar t.ex. murare, snickare, tegelbärare. Under 1880-talets andra hälft hade fackorganisationerna vuxit sig starka och bildat riksomfattande förbund, och 1888 bildades järn och metallarbetareförbundet. Människor förstod redan då vad de kunde uppnå om de var organiserade.
I dagens läge ser vi ofta saker som dygnsvila, OB ersättning och skifformsttillägg som en självklarhet. Det kan tyckas obefogat och rent ut sagt larvigt att komma dragandes med anekdoter om hur illa det en gång i tiden var. Det känns som att historien är på väg att upprepas. Anledningen till att vi idag har rätt till dessa saker är att vi organiserade oss och ställde krav.
1900-talets Sverige
Storstrejken i Sverige 1909 var en arbetsmarknadskonflikt som innefattande både strejk och lockout. Den startade 4 augusti 1909 och efter successiva reträtter från arbetarsidan avslutades 13 november samma år. SAF upphävde den sista kvarstående lockouten vid järnbruken. Den var de svenska arbetsmarknadsorganisationerna SAF:s och LO:s första stora arbetsmarknadskonflikt.
Storstrejken var på något sätt en kraftmätning för vår slagkraft. Det var nog med facit i hand viktigt för eftervärlden att visa våra muskler.
Ett annat milstolpe i arbetarrörelsens historia var skotten i Ådalen kring en arbetskonflikt i mitten av maj 1931. Där sköts fem personer ihjäl av militär på order av svensk polis. Händelsen delade folk i två delar om vems skulden var, och skillnaden i åsikter märktes tydligt mellan borgerlig och vänsterinriktad media.
Saltsjöbadsavtalet var ett huvudavtal som tecknades mellan LO och Svenska Arbetsgivareföreningen den 20 december 1938. Avtalet satte märke för andra kommande avtal. Reglerna om stridsåtgärder har kommit att betraktas som praxis för konflikter mellan parterna på arbetsmarknaden.
Avtalet kom alltså att betyda att arbetsmarknadens parter skall kunna sluta avtal utan inblandning av regeringen. Avtalet gäller i stora delar fortfarande.
2000-talets Sverige
I modern tid kan det vara svårt att förstå hur lite makt arbetarklassen en gång i tiden hade, hur lite man kunde påverka, och hur hjälplös man var mot kapitalet och överheten. På den tiden hade vi daglönare i Sverige som gjorde vad som helst för att föda sin familj. Konkurrensen mellan arbetarna var stenhård och det fanns inga skyddsnät i samhället.
Med den försämrade anställningstryggheten, höga arbetslösheten och oansvariga arbetsmarknadspolitik man idag för på Svensk arbetsmarknad, så kan man ju undra om det ser mycket bättre ut nu.
För när man ser inhyrd personal med en uppsägningstid på 2 veckor, en a-kassa som knappt går att överleva på och en otrygghet i om man har jobb veckan ut, undrar man egentligen hur långt vi kommit från 1800-talets Sverige.
Alla de försämringar som skett de senaste åren, som påverkat oss som arbetstagare negativt talar sitt tydliga språk, det är lika viktigt nu som då att vi håller ihop!
Skribent: Erik Eklund