Den 19:e September är det val. Att använda sin röst i valet är viktigt, det är regeringens arbete och riksdagens beslut som ligger till grund för hur samhället i stort formas men besluten påverkar också villkoren på arbetsplatsen. I den artikelserien som fortsätter här vill vi nu redogöra för hur politiken utvecklats de senaste åren och vilka konsekvenser det fått för oss industriarbetare.

I dennagång tar vi upp sänkningen av taken i a-kassan och dess effekter när det gäller våra löner.

Sedan Alliansen kom till makten 2006 har de genomfört flera allvarliga förändringar när det gäller a-kassan. I detta nummer går vi igenom hur den dyrare A-kassan i allra högsta grad utgör en attack mot fackföreningsrörelsen och dess medlemmar.

Dyrare arbetslöshetsförsäkring

I januari 2007, bara några månader efter senaste valet, så beslutade riksdagen om nya regler för a-kassan. För det första så tog man bort möjligheten till att göra avdrag på deklarationen för medlemskap facket och a-kassan. Avdragsrätten infördes från början med motiveringen att företagen får göra avdrag för medlemskap i serviceorganisationer (exempelvis arbetsgivarorganisationer), det var alltså med rättviseskäl avdragsrätten införts. Nu togs den möjligheten bort för löntagare, men företagen får fortfarande göra avdrag.

Lägre lön för metallarbetaren

Alliansen genomförde även andra omfattande förändringar av a-kassan. Tidigare finansierades alla a-kassor gemensamt. En medlem i kommunal betalade lika mycket i avgift till a-kassa som en medlem i IF Metall. När alliansen tog över makten förändrade man detta genom att varje branch finnansierar sin egen a-kassa.

Man såg till att införa en extra finnansieringsavgift till a-kassan och kostnaden för denna avgift kopplades till hur hög arbetslöshet det var inom en viss bransch. För oss inom IF Metalls avtalsområde innebar denna förändring en ökning på 500% från den tidigare avgiften på ca 80 kronor i månaden.

Inom industrin så har vi under ett par år haft en allvarlig lågkonjunktur som inneburit hög arbetslöshet, därför har vi fått betala en hög kostnad till a-kassan. Anledningen till att vi ska betala mer om vi har fler arbetslösa motiveras såhär av regeringen:

Regeringen avser att ytterligare stärka drivkrafterna för fackförbund att vara ansvarsfulla i löneförhandlingarna […] kostnaden som är förknippad med att driva igenom oansvarsfulla löneökningar som leder till ökad arbetslöshet och därmed högre utgifter för arbetslöshetsförsäkringen kommer på så vis att bli tydligare  (Ur Prop 2007/08:1)

Regeringen menar alltså att vissa grupper i Sverige har för höga löner och att dessa höga lönenivåer är orsaken till arbetslösheten. IF Metalls område lider av hög arbetslöshet och det beror - enligt regeringens sätt att se på det - på grund av för höga löner.

När regeringen säger att de vill ”stärka drivkrafterna” så menar de att vi verkstadsarbetare ska vara villiga att utföra våra jobb för lägre lön eftersom vi - enligt regeringen - har alldeles för höga löner.

 Jämförelsevis med vissa andra länder så har vi förvisso ganska bra löner, men låglöneländerna har ju inte högre sysselsättningsgrad för det. Någon direkt koppling mellan arbetslöshet och lönenivå finns alltså inte. Det enda konkreta som regeringens förslag kan leda till är att befintlig arbetskraft betalas lägre löner än idag: Mer vinst till företaget och dess aktieägare och mindre till arbetarna.

Varför dessa förändringar?

De förändringar vi tagit upp när det gäller A-kassan är bara några i raden av de försämringar alliansen gjort när det gäller att försvaga arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden. Förändringarna är medvetna och metodiskt genomförda.

När det gäller den extra finansieringsavgiften så förstår regeringen självklart den enkla matematiken att priser styr efterfrågan. Om man gör en vara eller tjänst väldigt dyr så vill färre betala. Detta ingår i grundkursen i ekonomi och är givetvis känt av Sveriges högsta ledning. Med det i åtanke är det naturligt att dra slutsatsen att regeringen medvetet har gjort dessa förändringar med vetskapen om att facken och a-kassan skulle tappa medlemmar. Det är också givet att ett stort medlemstapp försvagar fackens möjligheter att kräva bra villkor och löner på arbetsplatserna samt i övrigt driva de frågor som ligger i arbetstagarnas intresse.

Regeringens förändring har fått effekt: Mellan 2007 och 2009 tappade de svenska fackförbunden enligt LO, 170 000 medlemmar som en konsekvens av avgiftshöjningen. Vad man än har för inställning till facket så ska man vara medveten om att denna försvagning framöver kommer att drabba alla löntagare, såväl medlemmar som ickemedlemmar, såväl arbetare som tjänstemän, i form av sämre löner och villkor. 

Vi anser att regeringens attityd och regelförändringar är ett direkt angrepp på IF Metalls och andra fackförbunds medlemmar. Vi anser att svensk industri ska konkurera med kompetens och teknik, inte med låga löner. Lönedumpning löser inga problem, det leder däremot till fattigdom och otrygghet och det är helt fel väg att gå. 

klicka här för att ladda ned klubbladet i dess helhet.