De så kallade löneförhandlingarna är nu avslutade. Företaget har under hela processen sedan i mitten på maj vägrat möta klubbarnas bud och argument med annat än 0,9 % med argumentet att världen är så osäker framåt.

Tydligen vill företaget att de anställda ska ställa upp och rädda Scania under dåliga tider med uppskjutna lönerevisioner, semestertillägg och avsteg från i stort sett alla lokala avtal. Det går arbetarna med på i tron om att bli kompenserade när det vänder. Men av den förhoppningen bidde det inget, inte ens en tummetott.

Det är konstigt att så fort det är dags för aktieutdelning så visar vi alltid kanonresultat och aktieägarna får sin del av kakan. När sen de anställda som kämpat ihop till vinsterna också vill ha del av kakan förvandlas vinstmaskinen nästan till ett krisföretag med himlen full av orosmoln.

När det centrala avtalet slöts på 0,9 % så var det med tanke på att mindre företag utan kunder också skulle klara den höjda nivån utan att gå i konkurs. Scania är inte ett litet företag utan kunder och vi är långt ifrån konkurs.

Summan av kardemumman är att facket inte kommer att skriva på ett avtal med 0,9 % i lönehöjning, det måste företaget betala ut ändå. Vår uppfattning är att de anställda är värda en större höjning än miniminivån i det centrala avtalet. Tydligen har företaget en annan uppfattning.

Johan Järvklo, Ordförande Scania verkstadsklubb Södertälje

Mikael Johansson, Ordförande Scania verkstadsklubb Oskarshamn

Heino Wahter, Ordförande Ferruforms verkstadsklubb Luleå

klicka här för att ladda ned klubbladet i dess helhet.